Mac OS X släpptes för ganska exakt 10 år sedan och då var versionsnumret 10.0. Idag är det 10.6 och till sommaren kommer 10.7. Vill ma ha minimalt med nya system så är Windows historiskt sett bättre. Nu kan man disskutera vad Service Pack skulle kunna passa in i detta? Det finns ett antal program som inte bara kräver exempelvis XP utan kräver en minimum-SP. Det gör Windows lite mer uppdateringfragmenterad än om bara XP, Vista och 7 tas hänsyn till.
Frågan är väl inte en sifferlek utan hur opraktiskt är upograderandet och vad är plus respektive minus. Att idag uppgradera systemen ger inte större problem i regel. Snarare var 64-bitar för early adopters mer problematisk med skrivare och liknande än de uppgraderingar vi talar om. Ett program som fortfarande utvecklas för plattformen ska inom rimlig tid anpassas för den nya miljön. Om plattformen ska ha värdighet gällande utvecklingstakten kan få uppgraderingar ge onödigt mycket nytt på ett enda bräde. Sprids nyheterna blir det oftare problem men de blir mindre. Praktexemplet på drtta var Vista som kom många år efter XP släpptes. Folk fick köpa ny dator skulle man generaliserat kunna säga.
Här kan man se en skillnad mellan OS X och Windows att OS X har blivit snabbare, rappare med varje ny version medan Windows blir tyngre och tyngre utom med 7. Hårdvarukraven har ökat på OS X men har man bara vad som krävs är det en prestandaökning med uppgradering hittills. Den trenden tror jag vändes med Windows 7 iom att datorer bör bli mer strömsnåla. Det vore meningslöst om orocessorerna blev bättre arbete/energi och mjukvara sabbade det! Maskiner blir mindre och batteridrivna allt mer. Windows 8 bör följa Win 7:s riktning här!
